Wendela Hebbe

När Wendela föddes i september 1808 var hon kyrkoherde Samuel Åstrand och hans hustru Marias andra barn. Sonen Jan dog tidigt och därmed var Wendela äldst i syskonskaran. I en prästfamilj var det brukligt att ge sönerna en gedigen utbildning.  Och då särskilt den förstfödde. I brist på pojkar föll faderns blick på Wendela. Om han var ovanligt modern i sitt tankesätt eller om det var situationen som sådan som fick honom att fatta det beslut som med tiden skulle ge Sverige sin första kvinnliga journalist, kan väl ingen idag svara på.
Wendela fick lägga broderiet åt sidan och istället ägna sig åt språk, litteratur och astronomi. Utöver detta fick hon också en gedigen musikalisk skolning.

I landsortssocknarna var biskopsvisitationer vanliga. Till Norra Sandsjö söder om Nässjö, dit familjen hade flyttat 1817, kom stiftets överhuvud för att titta till kyrkoherden och kontrollera att hans göromål utfördes och på vilket sätt. Vid den här tidpunkten hette biskopen i Växjö stift Esaias Tegnér. Att han var biskop innebar inte att hans intresse för den unga Wendela per automatik skulle vara bara vänskapligt. Wendela och biskopen brevväxlade under många år och han hjälpte till med att förse henne med litteratur, som naturligtvis delvis låg till grund för all den kunskap som hon samlade på sig.
Samuel Åstrand gick ur tiden 1827 och hans änka bosatte sig Jönköping tillsammans med de tre döttrarna. Här träffade Wendela sin blivande make, Clemens Hebbe. Han arbetade vid Göta Hovrätt och ansågs säkert som ett gott parti. Paret bosatte sig på Näsbyholm strax utanför Värnamo. Under några år födde Wendela tre barn, alla flickor. Kontakten mellan Esaias Tegnér och den unga fru Hebbe intensifierades och biskopen var ofta på besök på Näsbyholm. Han tog ingen som helst notis om att Wendela var gift. Själv verkade hon mest intresserad av Tegnér som en god läromästare och såg nog till att dra nytta av situationen.
Samuel Åstrand gick ur tiden 1827 och hans änka bosatte sig Jönköping tillsammans med de tre döttrarna. Här träffade Wendela sin blivande make, Clemens Hebbe. Han arbetade vid Göta Hovrätt och ansågs säkert som ett gott parti. Paret bosatte sig på Näsbyholm strax utanför Värnamo. Under några år födde Wendela tre barn, alla flickor. Kontakten mellan Esaias Tegnér och den unga fru Hebbe intensifierades och biskopen var ofta på besök på Näsbyholm. Han tog ingen som helst notis om att Wendela var gift. Själv verkade hon mest intresserad av Tegnér som en god läromästare och såg nog till att dra nytta av situationen.

Kanske var det för att bli en bättre sångpedagog som Wendela reste till Stockholm? Men resultatet blev något helt annat. På outgrundliga vägar kom hon i kontakt med chefen för Kungliga Teatern som i sin tur presenterade henne för Aftonbladets ägare, Lars Johan Hierta.
På prov fick hon skriva några bokrecensioner, vilka tydligen föll tidningsmagnaten i smaken. För 1841 anställdes hon på Aftonbladet, bara det en bedrift för en kvinna vid den här tiden. Och hennes lön var hela tusen riksdaler om året. Tillsammans med sin familj flyttar hon in i en lägenhet i Gamla Stan. Bostaden låg nära både redaktionen och Hiertas hem.
Wendela skrev nu mycket mer än det hon från början var anställd att göra. Produktionen innefattade allt från romaner och skådespel till sagor och visor. Över tid utvecklade hon en enastående förmåga att skildra livsbetingelserna för samhällets allra fattigaste. Wendelas engagerade artiklar ledde till insamlingar som i sin tur kom de utslagna till godo. Därmed var genren socialreportage skapad.
Rent juridiskt var Wendela fortfarande gift med Clemens Hebbe, vilket inte hindrade henne ifrån att inleda ett förhållande med sin tillika också gifte chef. De bodde ju nära varandra och Lars Johan Hierta verkar mer eller mindre ha pendlat mellan sina båda familjer. Situationen måste ha ställts på sin spets då Wendela 43 år gammal upptäckte att hon var gravid.
För att inte dra på sig uppmärksamhet och förtal reste Wendela bort för att föda sitt barn. I den franska staden Dauphine kom sonen Edvard till världen i slutet av januari 1852. Den nyfödde pojken fick ett första hem och ett efternamn hos familjen Faustman i Berlin. Med tiden fick han flytta till Wendela i Stockholm där han mottogs som ett fosterbarn. Först när han blev äldre fick han veta vilka som var hans biologiska föräldrar.
I gåva av Hierta fick Wendela ett hus vid Mälaren strax norr om Södertälje. Där bodde hon till dess hon gick ur tiden 1872, 91 år gammal. Villan hotades så småningom av rivning men räddades av föreningen Wendelas Vänner som med hjälp av ekonomiskt bidrag från bland andra stiftelsen Lars Hiertas Minne lät montera ner huset och föra upp det på dess nuvarande plats i centrala Södertälje.