Cadillac 1959 års modell

Lollo i Sprucket läder och svikna löften kör en rosa Cadillac med fenor som når halvvägs till himlen. Lollos bil finns i verkligheten … till och med rosa.

Lollo i Sprucket läder och svikna löften kör en rosa Cadillac med fenor som når halvvägs till himlen. Lollos bil finns i verkligheten … till och med rosa. . En sådan var faktiskt till salu här i Sverige härom året för strax under 300 000 kronor. En riktig nackvridare om man ska tro försäljaren.
Nåja, så här skriver Bosse Bildoktorn Andersson om sin erfarenhet av denna amerikanska ikon med servostyrning, elhissar, fyrstegs automatlåda och stolar som är elektriskt justerbara i sex olika lägen, eldrivet tak och automatiskt avbländbart halvljus.

”Med europeiska ögon kan de gamla amerikanska dollargrinen verka totalt idiotiska – man måste tänka på samma sätt som Darwin en gång gjorde för att riktigt förstå USA:s bilkultur.
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Några årmiljoner senare skapade människorna motordrivna hästvagnar. De första åren var alla vagnarna ganska lika varandra över hela världen. Allt förändrades dock när amerikanerna började bygga raka och breda vägar som biltillverkarna inte var sena att skapa bilar till. Bränslepriserna var samtidigt så löjligt låga i USA att ingen funderade över tjänstevikter och cylindervolymer. Den som någon gång har sett en amerikansk film där hjälten glider fram mil efter mil över prärien på en spikrak väg förstår vad jag menar. Vägegenskaper, bromsar och bränsleförbrukning blev helt enkelt sekundära behov.
Häromdagen körde jag 59 mil i ett sträck med en öppen Cadillac från 1959. Det var med den årsmodellen som amerikansk formgivarglädje blommade ut för fullt med extremt stora fenor där bak och massor av tungt krom där fram.
Mina händer blev svettiga när detta väldiga fordon skulle lotsas ut ur Stockholms rusningstrafik. Alla försök att hänga med i den hetsiga trafikrytmen resulterade i att bilen gungade och krängde som en båt i hård sjö. Överhuvud taget påminde känslan bakom ratten mycket om en båt med vevig styrning och ett tungt skrov som häver sig i tröga rörelser.
Så kom jag äntligen ut på motorvägen och Cadillacen kändes plötsligt helt rätt. De 325 hästarna arbetade ljudlöst men kraftfullt samtidigt som det långa axelavståndet, den tunga karossen och de mjuka fjädrarna gav lugna och behagliga karossrörelser. Jag sträckte ut mig på framsätets läderklädda soffa med vänster hand på ratten och den högra om en Coca Cola.
Så här avslappnat kör jag inte ens i dagens Cadillacs. Vid närmare eftertanke finns det nog bara en modern bil som kan erbjuda samma känsla och det är en sprillans ny Rolls-Royce Silver Seraph.”